wake up.

ibland kan en sekund kännas som en timme. timmar kan kännas som dagar. dagar kan kännas som oändligheter.idag var inte en sån dag.i natt (klockan var ungefär fem i halv tre) så tänkte jag på livet. eller nja. snarare på kärlek. för livet är ju kärlek, eller hur? jag menar, om man inte kände kärlek till saker skulle allt bara vara.. grått. och även om grått är en ganska fin färg så kan den bara användas till en viss mängd. hur fint är det egentligen med grå byxor, grå tröja, grå jacka, grå strumpor, grå skor, grått hår, grått paraply och grå underkläder? inte så fint.
kärlek representerar färger. kärlek till en skjorta kan till exempel vara kornblå. kärlek till choklad kan vara orange. utan färger skulle vi inte kunna vara lyckliga.
men det är också viktigt att vara olycklig ibland. annars uppskattar man aldrig den där helt underbara, mysiga, fåniga känslan av pure awesomeness. om inte olycka fanns skulle inte lycka finnas. och tänk på en viktig sak. att även om vår vackra, röda lilla fläck skulle råka suddas ut, så finns det alltid en annan fläck att älska. det kan vara den där oupptäckta mörkgröna fläcken som ingen annan vill ha.
det är faktiskt det viktigaste av allt.