min själ bara skriker fett, fett, FETTTTT!!
det är bra med en fet själ, den kan liksom inte få för högt kolestrolvärde. den kan bara ligga där och gnida sig i de feta, mysiga och trevliga känslorna och godsakerna. och så är fettet som ett sorts skyddande hölje mot alla dåliga saker, som hångel mot skåp. jag HATAR hångel mot skåp. det är något av det värsta som finns (så länge man inte upplever det själv det vill säga).
mitt dagliga fettintag bestod av en muffin (tack chontée!!) och två munkar. håhåhå. men äsch. sålänge man är fet och glad på insidan spelar det inte så stor roll hur utsidan ser ut.
och tja. idag såg jag ut såhär på ett ungefär:
