lördag 19 december 2009
She moves in her own way.
Jag är lättad. Skuldkänslorna är ganska utrotade. Du är modig. Och även om det inte funkar mellan oss på det sättet finns fortfarande vänskap kvar. Det är inte lätt. Men inte omöjligt. Och jag vill verkligen säga förlåt. Förlåt för att jag varit ett riktigt a-hole. Ignoration är hemskt, det borde jag av alla människor veta. Men det är skönt att veta att du fortfarande finns där ute. Tack, ungefär.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Du ser nog antagligen inte det här, och jag vet att du förmodligen har glömt hela det här "eventet", men vafan... Bättre sent än aldrig eller hur? Tack själv, typ. Tack för att du har fått mig att inse betydelsen av olycklig kärlek, att få förstå vad du själv har gått igenom. Tack Sophia. Tack för att du finns.
SvaraRadera