kvällens kuriosa.

planerar att lägga till en ny, vacker liten etikett. något i stil med hello i wanna slit my wrists. eller räcker ångest? jag 'venne'. men ärligt talat. min så kallade blogg är fylld med ångestdrypande inlägg; patetiska meningar där jag försöker klä mina ångestdrypande känslor i ord. grejen är den att jag aldrig har varit såhär nedtryckt i mitt eget hjärta förut. tiden innan oktober befann jag mig utanför min kropp. och nu när jag tänker på dig (och henne) kommer panikattacker. kroppen skälver och mina händer skakar. magens innehåll vill upp. helst vill jag gråta, långa oändliga floder av vatten från min kropp. så varför går det inte? kanske är det så att varje gång jag tänker på dig och ser dig så blir jag ändå lite glad?
åj. när jag läser igenom detta inser jag verkligen hur konstig jag är. inte besatt. jag hatar ordet kär. men du betyder på något underligt vis mycket för mig.
tänk om du skulle läsa det här någon gång? haha. jag vill faktiskt sova. sovasovasova, bli sophia igen. eller är jag sophia? kanske djsinclair. eller något. jag vet faktiskt inte.